Babbelsidan

Idag har jag inte varit här nåt annat än i morse. För halv 10 redan, ringde en kompis och ville ha med mig på stan. Då var mannen och jag på väg att göra oss klara för att åka in själva och göra diverse ärenden. Men ingen gladare än han att slippa. Så min kompis kom förbi och hämtade upp mig och så åkte vi in ... och shoppade! Jag köpte en ny svart jumper och ett svart halsband på Lindex, turkosa runda tygtabletter, två turkosa krakerlerade ljuslyktor, en turkos lång bordsduk - allt detta på Indiska. Skall ha detta på köksbordet ... blir snyggt till det svarta. Herregud vad vi vandrade - upp och ner - fram och tillbaka ... ryggen min började bränna nåt så hemskt - som den alltid gör när jag rantar för länge på stan. Höfterna börjar också att ömma och värka och efteråt får jag alltid lida nåt så hemskt när jag varit och traskat runt på affärer. Men vi hade en trevlig tid på stan ändå, gick och fikade och jag kan tala om att det var folk överallt - massor - har inte människor nåt annat att göra en lördag - än att gå runt på stan??????

Mannen skrattar åt mig i kväll, för jag går krokig som en riktigt gammal kärring ... ryggen är som den är alltså!

Nu har vi sett snart två hockeymatcher - direkt efter varandra också!! Tala om intresse!

Pratade med sonen i eftermiddags - han ringde - sa att han sett mig flera gånger på stan, men jag hade inte sett honom. Han skulle ha en massa killkompisar hos sig i kväll på hockey och så är det väl "utgång" antar jag. Och i morgon fyller gulleplutten år!!! Kärt barn har många namn, han är "gubben", "vännen", "gaskalle" (det fick han efter att ha klarat körkortet!!), "mammas älskling" och många fler.

Nu börjar hockeyn snart om - vi ser på Leksand mot Mora just nu. Det har ju varit Brynäs mot Malmö tidigare.

Måste bara säga att vi har haft jäkligt blåsigt idag och hela +6 grader!! Det tinar väldans och är slaskigt nåt hemskt på vägarna.

Jag skrev ju tidigare i veckan ett inlägg som handlade om mitt onda pekfinger. Dagen efter började det att kännas bättre och bättre, svullnaden började ge med sig och även styvheten och det onda. Dagen efter att jag fick så där jäkla ont i fingret, hade vi ju snöstorm här hos oss. Nu tror jag faktiskt att det är reumatiskt som slog till helt plötsligt, jag är väldigt "väderkänslig". Det brukar bli så där bakom nacken - mellan skulderbladen - när vädret skall försämras. Jag blir alldeles stel och får en jäkla värk samtidigt och detta kommer helt plötsligt också - utan någon som helst förvarning. Jag brukar inte kunna vrida på skallen alls, alldeles stel är jag.

Så jag är ju en väderkärring och en jäkla reumatiskt lagd person!!! Så jag rekommenderar mig varmt - om ni nu vill veta vilket väder det blir - men då kan jag ju bara förstås säga det i min egen omgivning - för det är ju "mitt eget väder" (inte prupparna!!) som jag kan berätta något om!!!

Jag har en inbyggd väckarklocka - det är bara så! Vaknade efter 5 i morse och låg och filosoferade ett litet tag - men sen var det bara att svänga benen över sängkanten. Jag kan inte ligga längre ... mannen klev upp strax efter mig.

Gjorde morgontoaletten och kaffet. Mannen hämtade in tidningen och sitter just nu och läser den, därför sitter jag här.

Ute är det grått och -0. Tänk att det inte kan få vara två dagar med sol efter varandra! Och så när man också är ledig ...

Nu skall jag gå och dricka lite koffein.

Ha nu en riktigt bra lördag alla goa där ute i livet.

Helgen längtar väl dom flesta av oss till - åtminstone vi som jobbar under veckan. Det finns ju dom stackarna som faktiskt inte är ledig varje helg också!

Men vad betyder helgen för dig?

För mig är det vila, göra vad jag vill - när jag vill, socialt umgänge (om man hinner! vilket man nästan aldrig gör!!), tvätt, strykning, matlagning, städning och sånt roligt eller tråkigt - vilket man vill!

Däremot betyder väl inte helgen jämt fest ... det gör det väl för den yngre befolkningen ... men det har jag liksom inget intresse av! Vill ha lugn och ro ... helst. Även om det är kul ibland med fest förstås, men då hemma hos någon vän eller hemma hos sig själv - inte på krogen! Ålderstecken eller hur???

Helgen betyder väl också att få sova länge på morgonen - för många - inte för mig ... kan ju inte sova länge - jag är ju så knäpp jag ... så jag vaknar klockan brått varje morgon, oavsett om det är vardag eller helg. Men jag trivs med tidiga morgnar ... dagarna blir så mycket längre ...

Men berätta vad du gör på helgen.

Jag var in på Kapp-Ahl idag. Sa till mannen att jag skulle gå in där och kolla om jag hittade en ny jacka till våren.

Och vilken jäkla tur jag hade! Hittade en jättesnygg svart halvlång jacka med kapuschong som går att ta bort. Vill alltid ha en sån på mina jackor ... Bra pris också ... endast 499:- ... alltså ett fynd! Passade bra - ingen märkvärdig jacka eller så - men alldeles utmärkt för mig. Jag var helnöjd. Dessutom så hittade jag en vit jumper, en svart klänning och en svart/vitrandig jumper ... på rea!! Fynd fynd ... jag var riktigt belåten ... tydligen så var det meningen att jag skulle gå in där och hitta dom här kläderna!!! Så är det ibland ... och ibland hittar man ingenting som man vill ha! 

... hej igen!

Slutade 10.30 idag ... tog kompledigt och åkte in på stan. Köpte dom resterande presenterna jag tänkt till sonen som fyller år på söndag. Har precis slagit in en del presenter ... några är kvar att "gömma" under presentpappret.

Vi handlade på Coop lite mat ... har ju kvar massor från påskmaten. Frysen blir ju aldrig tom heller ... man ser alltid något som det är extrapris på när man är och handlar och så åker det med i kassen hem. Bra-att-ha-mat ... ja ni vet tjejer hur det är, eller hur!

Sen när vi kom från vår handlingstur, fixade jag kaffe och maten förpassades in i kylskåp och frys. Sen gick vi ut på altanen i solen. Vilken dag vi har haft här ... inte ett endaste litet vitt moln på hela himlavalvet på hela dagen. Vindstilla och skönt, vi har suttit ute i säkert 2,5 timme. Då när vi gick in hade det börjat friska i lite ... men skönt att få sitta ute och må gott i solen. Jag sa: man blir som en ny människa när man kan börja vistas ute mera. Och det stämmer, för solen och ljuset behövs verkligen för oss människor.

Sen i kväll blir det till att kolla på hockey. Jag fick ett mail av en kompis i morse till jobbet, hon var sugen att gå ut på puben i kväll, men nä inte jag ... skönt att vara hemma efter jobbarveckan. Jag har tydligen börjat bli gammal - eller rättare sagt - jag är gammal. Trivs bäst hemma eller hos någon kompis där man kan sitta och surra i allsköns ro, över ett glas vin. På tal om vin - så var jag ju på systemet och inhandlade ett rött vin till ett av lotterierna, lämnade flaskan hos en annan kompis på vägen hem, sen köptes öl till ytterligare ett lotteri - det tar jag ner på jobbet på måndag. Det är där vi har lotteriet - även om vi har en sträng alkoholpolicy på mitt företag!!! men vi använder ju inte dryckerna på arbetstid *ler*. Sen är jag med i ett tredje lotteri, men det måste man vänta och se vem som vinner och vad denna vinnaren vill ha, det kan vara rött, vitt, öl eller cider. Det lotteriet är också tillsammans med jobbarkompisar - tjejer. Öl/ciderlotteriet är 9 män och så jag!! Hoppas jag vinner i alla lotterierna ...

I eftermiddag klockan 17 skall sonen på Piteå Havsbad och få en helkroppsmassage. Han fick ett presentkort av oss i fjol när han fyllde år och har först nu fått det till att bli att gå dit. Ja ni vet ungdomarna - inte har dom tid inte!! Låter i alla fall skithärligt med massage.

Det är morgon och det är fredag. Ute är det -10 grader och solen färgar himlen rosa i horisonten. Det blir en fin dag idag!

Slutar redan 10.30 idag ... skall och inhandla lite presenter till sonen som fyller år på söndag.

Annars blir det väl inget speciellt antar jag ... det vanliga - mathandling och planering inför helgen.

Jo jag måste även handla och leverera lite vin och öl/cider till lotterierna som jag är med i! Det är dragning på lördag och nu hoppas jag på STORslam!

Kaffekoppen är fylld, dock inte till bredden!!!!

Önskar alla mina bloggisar en riktigt bra fredag.

... kyssäkta ...

Jag använde "förr i tiden" - låter som 100 år sedan *ler* ... oftare läppstift än nu för tiden. Tycker det blir mera läppglans ... men jag har "pippi" på att köpa läppstift ... konstigt va. När jag använder läppstift - så vill jag ha rött - mörkt rött helst.

Vilken färg gillar du bäst?

Foundation: Blir den gammal kan den lätt ge upphov till svullna ögon eller utslag. Max 1 år kan du spara den om du förvarar den svalt och mörkt.

Mascara: Mascaran samlar på sig bakterier och måste bytas ut minst var fjärde månad. Gammal mascara kan ge ögoninfektioner.

Läppglans: Max 6 månader kan du spara ett läppglans. Läppglanset samlar på sig bakterier, matrester och hudflisor från läpparna och blir snabbt ofräscht.

Puder & Puderrouge: Kan användas till det tar slut, så länge du låter bli att peta i det med fingrarna och tvättar rouge/puderborsten med jämna mellanrum.

Läppstift: Läppstift håller längre än ett läppglans då du kan hålla det rent genom att torka av det med papper. Maximal hållbarhet: 1år.

Kajalpenna: Håller tills den tar slut. Varje gång du vässar pennan får du ren topp. Kom bara ihåg att pennvässaren ska göras ren ibland också!

Krämrouge & krämögonskugga: Har kort hållbarhet då det innehåller fett och dessutom ofta appliceras med fingrarna. Max ett år kan du använda det om du undviker fingrar i den.

Concealer: Hållbarheten för en fast concealer är 6-8 månader och för en penselconcealer upp till ett år, men tvätta av penseln.

Ögonskugga: Har näst intill evigt liv om du undviker att använda fingrarna i den. Använd pensel och gör rent den.

Flytande eyeliner: Högst ett år. Var dock noga med att torka av den då och då!

Det ska då vara en massa att tänka på även här för oss tjejer eller hur?????

Har du husvagn? Inte jag och vill inte ha - tror jag. Hellre då en husbil ... det skulle vara mysigt att åka ut på semester i en sån. Att få inreda och plocka in sina saker som man vill ha där. Men det blir bara en dröm ... inte blir det att vi skaffar oss en sådan dyr leksak. För vi eftersträvar inte direkt att ha en sån heller.

Men om du har husvagn, berätta vilken typ och hur stor den är i så fall. Och om du har gjort många semestertripper med den och vart ...

Det är ju helt accepterat att folk röker på sina jobb, även om det inte röks på samma sätt för förr i tiden. Överallt ... nu måste man ju gå ut eller i ett speciellt rökrum.

Nu måste jag säga här att jag själv aldrig har rökt och haft någon rökpaus!

Men nu till den fråga jag vill ställa:

Är det ok med en rökpaus men inte en bloggpaus på sitt jobb? Vad tycker ni? Jag kan liksom inte se skillnaden, att man går ut och röker i 5 minuter eller att man bloggar i 5 minuter. Man kan ju "prata skit" hos någon arbetskamrat under en kaffepaus i 5 minuter också!

Nu vill jag höra era åsikter om det här med olika aktiviteter under en jobbarpaus.

Alla har vi våra speciella minnen från förr, från våran egen barndom. På gott och ont ibland. Men minnen finns där.

Om jag tänker på goda minnen, glada och roliga minnen, får det bli med mina bästisar, L och B. Tvillingflickorna som blev mina allra bästa kompisar. Vi bodde mitt emot varandra hemma i våran barndomsby. Vi var tillsammans nästan dygnet runt, bara dom timmarna vi sov - var vi från varandra. Vi var som ler och långhalm. Alltid tillsammans. Vi hade mycket roligt.

Barnen i samhället där vi bodde, hittade på än det ena och än det andra. Vi jagade varandra, flickor i ett lag och killarna i ett. Vi hade ficklampor med olika färger som lyste. Det var vitt sken, rött, grönt och gult sken. Vi gick på smyg på varandra. Speciellt om höstkvällarna när det var mörkt ute. Killarna tog fast tjejerna och stängde in dom i min lekstuga! Åkte mycket skidor, byggde kojor, åkte tefat och pulka och kälke. Vi åkte spark och skridskor. Gick på bio ibland ... cyklade, badade, åkte ut med båt på sommaren, fiskade. Men jag minns att jag var så rädd för maskar, så L fick alltid trä på masken på kroken!!!

Vi kallades dom Tre Musketörerna av kompisarna. Vi var ett oslagbart och ett sammansvetsat team, jag, L och B. Det var med sorg i hjärtat jag fick uppleva att dom flyttade från vår by, visserligen var vi ganska så upp i tonåren då, men det spelar ju ingen roll när man gillar varandra så mycket, man saknar sina kompisar ändå! Det blev aldrig mera som förr ... men så är ju livet - man kan inte alltid vara tillsammans. Men dom blev verkligen saknade av mig ...

När vi kom lite i tonåren, så upptäcktes ju killarna på ett annat sätt än förr! Man fick upp ögonen så att säga för dom *ler*. Det flyttade in en ny kille som hette Stefan. Brunhårig och brunögd och alla flickors favorit. Jag tror alla flickor bara älskade honom!

På sommaren cyklade vi ut till badstället F. Där vi även en sommar jobbade i kiosken. Det var faktiskt mitt första sommarjobb och jag trivdes med det.

Vi lyssnade på Kvällstoppen och Tio i Topp, man hade radion med ut på en brygga och satt där och lyssnade och pratade, som bara tonårsflickor kan! Vi läste Bildjournalen ... vi lyssnade på Kaj Kindvall och Kersti Adams Ray och Clabbe förstås. Dåtidens radioröster som var kända av oss ungdomar. Vi visste vad mentometerknappar var! Flower Power-rörelsen blev kända av oss ... man skulle klä sig som en hippie. Man lärde sig vem Twiggy var, man skulle ha svart-vitrutiga kläder på sig och stövlar ... 

Ja tänk vilka härliga tider det var, helt bekymmerslöst och mycket bra.

I skolan trivdes jag, alla kände alla och var alltid tillsammans. Det var ingen mobbing eller otrevligheter där. Vi hade roligt ... En trevlig byaskola där även min mormor - min kära lilla mormor - jobbade som kocka.

Men tiden med mina bästisar var allra bäst. Vi trivdes ihop och gjorde allt tillsammans.

När jag var 10 år fick jag en mellanpudel - en svart hane som fick namnet Bob, bara för att mormor och morfar hade haft en Norrbottensspets med just samma namn och som jag kom ihåg från min unga barndom.

Jag minns en gång när vi var 6 år ... jag gick ner mig på vårisen alldeles nedanför min morfars sjöboda, mina kompisar var med förstås och dom räddade mig! Jag kommer än idag inte ihåg hur jag kom upp från vattnet - bara att dom gick på var sin sida om mig hem till mina morföräldrar som bodde alldeles ovanför! Jag hade hamnat under isen, försökt slå sönder den och ta mig upp ... men minns inte hur. Jag minns bara att jag hade den där issörjan ovanför mitt huvud!! Och samma sommar fick jag gå simskola och lära mig simma, men det tog ett bra tag innan jag vågade släppa simdynorna. Var livrädd för att hamna med huvudet under vattnet!! Detta sitter i ännu - så gammal jag är! Den rädslan har aldrig lämnat mig!

Så jag tackar mina bästisar för att dom räddade mig från drunkningsdöden!

Oj vad man börjar att minnas mycket när man gräver i sitt inre och i sina minnen, men nu måste jag sluta - för annars orkar ingen läsa! Jag hoppas någon orkat läsa hit!

Det ploppar upp saker när man tänker tillbaka på sin barndom ... den där tiden som ligger lååååångt lååångt borta nu. Mycket har man glömt, men mycket kommer man ihåg också. Samtidigt som det är tur att vissa saker glöms, så är det också synd att man glömmer bort vissa roligare saker som hänt.

Jag minns när jag lärde min kusin C. cykla. Det gick bra med förstås många fall också under tiden, som det alltid är när ett barn skall lära sig cykla! Men jag minns så väl när hon stod där högst upp i en liten backe alldeles vid våra morföräldrars hus, mormor och min moster stod utanför ... för vi skulle ju visa att C. kunde cykla!!! Hon var nog ganska så stolt och mallig där hon stod vid cykeln och skulle visa hur duktig hon var. Och med all rätt! Nåväl - hon trampade iväg nerför backen och det gick ju fortare och fortare, men det jag inte hade lärt henne - det var hur man bromsade!!!! Ve och fasa ... alla skrek - BROMSA! Men stackars kusinen min - hon visste ju inte hur hon skulle göra! Men som tur var så fann hon på råd i alla fall - hon styrde cykeln ner i ett dike och kastade sig själv i diket också!!! Och det blev STOPP minsann!!! Men jag fick mig nog lite tillsägelser att jag inte hade lärt henne bromsa *ler*. Hon lärde sig även det ganska direkt. Men f´låt kusinen min för att jag inte lärde dig bromsa samtidigt *ler*. Jag tänkte aldrig på det!!! Så barn som jag var ...

En fråga från mig till er bloggare:

Hur många barn har du? Flicka eller pojke ... berätta.

Själv har jag en vuxen son. Som jag älskar över allt annat ...

Ett barn är ju Livets Gåva, dock inte alla förunnat att få! Även om många vill ha barn, så kan dom inte få barn - medans en del som inte egentligen vill ha eller klarar av att ta hand om sina barn, får barn på barn. Medans andra väljer själv att inte skaffa barn. Men det är ju så här att barnen skall föra människosläktet vidare. Att skaffa sig barn - innebär ett livslångt engagemang av föräldrarna. Man tar hand om barnet och älskar det villkorslöst och ger det trygghet och mycket kärlek!

Om jag hade varit ung - så skulle jag nog ha gjort någon tatuering - inte så här stor kanske! Men någon liten på axeln, vristen, ovanför skinkorna!!! Men nu är det för sent - tåget har gått - jag är för gammal!! Det skulle se komiskt ut på mig som är upp i åren om jag kom med en tatuering! En kärring ... det är klart - nu till påsk skulle det ju vara läge för en påskkärring sittandes på en kvast på axeln!!!

Skämt åsido - jag tycker inte om när hela kroppen är tatuerad - detta är sååååå fult - oavsett om det är en ung eller gammal person. Gillar det inte alls. Men en liten söt sak kan jag acceptera ... lite större på en kille förstås! Jag får väl titta på min egen gubbes tatuering - en pinuppa med mitt namn i!!! Den lät han göra i Köpenhamn - samma sommar vi hade träffats!!!

Har du själv någon tatuering - eller vill du ha någon och vad för motiv i så fall?

Bara en liten undran så här från mig:

VAD GLÄDJS DU ÅT IDAG?

Själv känner jag glädje över att förkylningen kanske börjar att släppa sitt grepp om lilla jag och så förstås över det underbara vädret som jag tjatat om flera gånger i mina inlägg idag!

Det är ju inte alltid det behöver vara någon STOR sak som man glädjs över - utan en liten - men aldrig så obetydlig eller oviktig sak, kan göra så man bara blir jublande glad!!!

Men berätta nu: vad blir du glad av idag???

Alla vet att det är bra att träna, men hur många försöker inte slippa undan den välbehövliga träningen? Säkert många - därav jag ...

Man hittar på än det ena och än det andra för att slippa. Som - nä jag är så trött, har inte tid, måste städa, skall se tv, skall tvätta och baka o s v i all oändlighet - men hur många säger bara: JAG VILL INTE - JAG HAR INTE LUST - DET ÄR INGET KUL ATT TRÄNA!!!!

Vad är din bästa bortförklaring för att slippa träna???

Inte nog med att jag längtar vansinnigt efter våren! Och just då denna ovädersdagen ... så långt från våren man kan komma. Med snöstorm. Även om det mest nu har övergått i regn. Grådassigt väder är det ...

Men nu längtar jag efter surströmming också!! Antar att många där ute frågar sig - hur kan man längta efter surströmming? Men det är inte svårt alls - det är ju så gott förstår ni! Och det var länge sedan jag åt surfisken faktiskt - inte sedan i höstas. Har visst en burk i garaget - tänk om man skulle ... skulle äta av den i veckan någon dag. Synd bara att gubbelubben har nattskiftsveckan! Han åker ju till sitt jobb redan efter halv 3 på eftermiddagen. Jaja jag får väl längta ett tag till då ... kanske till helgen!

Läste i Aftonbladet att Försäkringskassan hade varit framme igen.

Det var bl a en man som hade svårt för att både sitta och stå - Försäkringskassan menade att han kunde ju ligga och arbeta!

En annan hade diarré - sprang minst 10 gånger per dag på toa - denna personen skulle också kunna jobba!

En familj hade mist sin lilla baby ... Försäkringskassan menade att sorg är ingen sjukdom!

Jag säger bara så här: Sverige har blivit KALLT och HÅRT! Inte ett dugg mänsklighet finns kvar! Vad beror detta på???? Inte underligt att samhället ser ut som det gör - med alla självmord, misshandel. Kallt skall med kallt bemötas tydligen! Ingen mänsklig värme finns kvar. Det är oerhört hur Försäkringskassan kan sitta och sätta sådana här gränser! Hur orkar man jobba själv på ett sånt ställe! Jag skulle aldrig orka med denna hårdhet. Jag menar - folk har i alla tider varit sjuka och kommer också att i alla tider fortsätta med detta. Det finns faktiskt sjuka människor som behöver få vara sjukskrivna - utan tidsbegränsning också!

Det är faktiskt inte alla som försöker luras och fuska sig till sjukpenning!! Dom flesta är nog ändå sjuka ... även om jag också förstår att det har missbrukats och blivit försämrat genom detta! Och visst är det ju synd när folk inte är ärliga! Någon som behöver hjälp blir lidande istället!

Inte underligt att folk blir sjuka om dom bemöts på detta sättet!!! Är man redan sjuk - så inte blir man friskare - utan ännu sjukare. Både kroppsligt och själsligt tror jag. Detta måste tära på människorna. Fy fan säger jag bara.

Och dom motiverar också detta med att "man inte skall sjukskriva i onödan" ... men för klåden - det måste ju finnas känsla, medmänsklighet, förståelse, empati ...

Att kunna säga att sorg inte är någon sjukdom ... vem fan har bestämt det! Jag säger bara ... någon som har upplevt sorg vet att man känner sig sjuk och måste få bearbeta den - detta är också individuellt hur länge detta kan ta.

Hur kan man jobba om man bara gråter ... inte kan tänka på något annat än den som är borta. Och tänk så hemskt - att förlora ett barn och inte få sörja och vara hemma under denna tiden!!!

Jag fattar inte vart detta samhälle är på väg! Inte underligt att så många människor far illa och mår psykiskt dåligt - inte bara kroppsligt!!

Och sen att Försäkringskassans egna läkare kan sitta och bedöma människor dom aldrig ens träffat - det är väl om något konstigt och märkligt! Patientens egen läkare blir nästan omyndighetsförklarad inom sitt yrkesområde, när Försäkringskassans läkare bestämmer något helt annat än patientens läkare redan har gjort ... efter kanske flera års uppföljning, utredningar, undersökningar, provtagningar.

Passa dig svensk - det duger inte att bli sjuk! Håll dig frisk ... för ve och fasa om du blir sjuk och behöver vara hemma! Då kommer Försäkringskassan med pekpinnen och slår dig!!!

Jag menar inte att kritisera dom människor som jobbar där - det är ju inte dom själva som personligen hittat på dessa regler. Utan det är politikerna ...

Jag läste något så fantastiskt bra som Tesza skrivit - LÄS HÄR!

Jag blev så inspirerad själv att skriva av mig lite om ämnet - så här kommer då mitt inlägg:

Alla barn borde ha rätt att få känna sig trygga, vara älskade, ha mat och kläder och föräldrar som verkligen bryr sig om dom. Men tyvärr så ser ju världen inte så ut. På alldeles för många håll är det barn som bor på gatan, letar mat i sophögar, faller offer för omänskliga så kallade människor ... som utnyttjar dom för sitt eget sjuka begär. Och sen bara kastar bort dom som en trasa efter att fått sitt jävla behov mättat för denna gången!

Jag såg en gång ett program, just om pedofiler. Där fick man höra att en man ringde på ett ställe som kunde fixa barn för att utnyttjas, han frågade om det var ok att han efter sitt utnyttjande - fick döda barnet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har ni hört så fruktansvärt hemskt!!!! Jag önskar att sådana människor aldrig fick födas ... världen behöver inte sådana människor! Dom tillför så stor och hemsk skada på så många små barn, unga flickor och pojkar ... bara för sitt sjuka sjuka sjuka jävla behov och begär. Jag blir så fruktansvärt upprörd när jag tänker på allt detta. När jag såg detta programmet så satt jag och grät ... jag grät för dessa barn som bara utnyttjas ... som aldrig får känna av mänsklig värme och kärlek! Det är hemskt, det är tragiskt, det är ofattbart!

Samtidigt så behöver man inte gå ut i samhället för att det skall finnas s k människor som utnyttjar barn - det förekommer även inom hemmets väggar! Jag vet ... är själv drabbad i min barndom! Ett barn skall aldrig någonsin behöva vara med om något sådant här - aldrig aldrig aldrig!!!

Alla begriper ju att detta med att vilja ha sex med barn, mycket små barn också - inte är étt normalt beteende! DET ÄR INTE NORMALT!!!! Det är SJUKT, det är HEMSKT, det är VIDRIGT!!!! Det är så mycket - men det är INTE NORMALT!

Och skulle man känna lust till ett barn på detta sättet, då skulle man söka hjälp - jag skulle bli rädd för mig själv!!! Och för vad jag med mitt begär kan tillfoga ett barn!

Ett barn kan ju aldrig välja, dom är ju i händerna på den vuxne - starkare personen! Dom får ingen hjälp, ingen lyssnar på dom. Dom är utsatta att utnyttjas bara - hemskt!

Jag frågar mig än en gång - som så många gånger förr - hur kan man känna en sexuell lust till ett barn? För mig är det helt ofattbart - det är mycket sjuka människor detta handlar om - men dom måste ju få hjälp - och dom måste söka hjälp själv. För alla vet ju om att detta är så fruktansvärt onormalt som något kan bli!

Undrar över ...

Vem är DU som tittar in hos mig i min blogg? Brukar du besöka mig ofta, första gången, ibland ...

Var det en ren slump som gjorde att du hamnade här hos mig, eller hittade du mig från någon annan blogg. Eller googlade du på något ord och kom på så sätt till min blogg?

Berätta - hur du kom hit?

Berätta - vem är du?

Berätta, berätta ...

Har du någon GPS i bilen? Det är ju så poppis med dom där inneprylarna, mest karlarna som gillar dom tror jag. Säkert är dom bra (jorå även männen!! - men nu menar jag ju GPS:arna) och gör så man lätt hittar rätt i en okänd stad, men ingen grej som jag sucktar extra mycket efter - inte alls måste jag säga. Vi har faktiskt ingen sån där dosa - inte i någon av våra två bilar. Undrar just hur många som har en sån i sin bil i vårt land - säkert många.

Visst är det konstigt det här med hår. Jag menar - lockigt eller rakt hår. Dom som har rakt hår vill göra det lockigt och köper locktänger och annat som gör vackra lockar - medans dom med lockigt hår vill ha rakt och köper plattänger!!!

Visst är det väl ändå underligt ... man är aldrig nöjd!

Jag älskar filmer och har alltid gjort det. Både jag och min son är riktiga filmälskare. Han har nog fått det i modersmjölken. Min morfar hade biograf i min hemby och på 30- och 40-talet hade han ambulerande bio - han åkte alltså runt i byarna och visade film. Jag har en bok där han har skrivit upp alla filmer han har visat, vilket år, vilka skådespelare, vilket förlag, titel, regissör osv. Han berättade att den bästa rent ekonomiskt - var den första utgåvan av Snövit - den tecknade alltså. Han höll på med sin biovisning från slutet 20 till början 60-talet. Det är lång tid det!! Han gav mig nog detta filmintresse skulle jag tro, för jag var ofta med honom i biorummet när han skulle visa filmen. Jag har också kvar gamla filmaffischer från 40-talet. Det andas nostalgi måste jag säga. Men vad gillar jag då för filmtyp. Jo det är ett brett utbud ... allt från fantasi, romantik, thrillers, deckare, musikaler, tecknat, äventyr, vilda västern, historiska filmer ... det enda som jag egentligen inte gillar är skräckfilmer, övernaturligt svammel ... för sånt är inget njutbart att se och ger mig ingenting annat än rysningar och en dålig vibb. Någon favoritfilm - jag har nog många - men ingen som jag kommer på så där direkt. Eftersom jag gillar många filmer och har sett många ... så minns man inte alla heller. Dom flesta filmerna har ändå något visst ... det är något som man gillar i dom när man tittar. Men visst finns det BRA och MINDRE BRA filmer och även URKASSA!

Vad gillar du för filmtyp ... är du en filmälskare? Har du någon favoritfilm?

Antar att dom flesta kör bil eller samåker med någon. Buss kanske och tåg, tunnelbana ...

Men jag som bor på en liten ort ... har inte tillgång till tunnelbana eller tåg. Buss finns ju ... men eftersom jag har så nära till mitt jobb ... så blir det att använda bil och även "apostlahästarna" - alltså benen! Det tar cirkus 10 minuter att gå till jobbet. Men man är ju lat allt som oftast och tar bilen ... och går en promenad sedan på kvällen - istället för att gå till och från jobbet - alltid. Gör även detta ibland och när jag skall hem, brukar jag utvidga min promis så den blir längre ... går inte direkt hem alltså. Det är skönt att ha gjort bort sin promenadrunda när man slutar för dagen. Att ha nära till sitt jobb är inte alla förunnat och detta känns verkligen som lyx ... både min man och jag har cirkus 10 minuters gångväg till våra respektive arbeten! Lyx i vardagen verkligen.

Jag blir så less att se alla dessa "bakändar" på människor - för att inte prata om "det där som dom har där framme". Kan ju skrämma livet ur mig!!!!!!!!!!! Tänk bara männen på morgonen, full fjong ... det är nästan så man får strålen mitt mellan ögonen!!!!!! Dom visar ingen som helst hänsyn till mig! Dom dräller och har sig också. Hopplösa människor.

Åsså kommer det en massa skit och piss från fram- och bakändan!!! I en aldrig sinande ström eller duns! Usch ... äckligt ...

När människorna sätter sig på mig, då täcker dom för så jag inte kan se ett skvatt, det blir kolmörkt och instängt också! Jag kan ju inte andas för böveln! För det mesta så luktar det unk också ... man får höra både det ena och det andra i form av pruttar och skval!!

Jag har nästan lust att bita dom där bak ... eller fram!!!! Undrar just vilket som känns mest, hmm ...

Jag blir så less på att vara en toastol!!! Nån som vill byta med mig?????

Flickan föddes som första barnet till en 18 årig mamma och 21 årig pappa - en söndagseftermiddag i december för ett antal år sedan.Hon har fått det berättas att hon var ett snällt barn - detta har hennes mormor och hennes moster berättat för henne i vuxen ålder.Det var lite struligt med hennes mamma och pappa. Mamman var ung och naiv och kär i pappan och pappan var en riktig Don Juan - och kunde charma kvinnorna. Han drack för mycket sprit och blev våldsam och misshandlade mamman många gånger! Dessutom var han ju på en båt och det drog väl kvinnorna till honom också!Ja hur det nu var så flyttade dom ihop - han började att jobba på sågverket som fanns i samhället och mamman stannade hemma - som vanligt var - den tiden. Men det var mest flickans mormor och morfar och även hennes moster - som var ett år yngre än hennes egen mamma - som fick sköta det lilla barnet. Och även flickans morfars mamma - den gamla "farmor" som flickan sen började kalla henne - som fick ställa upp när inte hennes egen mamma ville göra det.Det var mycket sprit och bråk mellan pappan och mamman - ja det var alltså pappan som drack och bråkade och även slog sin egen fru - och som flickan sen tänkt många, många gånger i vuxen ålder, hur kan man tillåta detta - hur kan man låta någon annan slå mig!! I alla fall - det var mycket strul hela tiden p g a ett och annat problem som flickans föräldrar hade, men flickan hade som tur var sin kära mormor och morfar i närheten! Som "räddade" henne allt som oftast från föräldrahemmet.Under åren som gick så föddes fem barn till i familjen, varför kan man fråga sig - skaffade föräldrarna fler barn när dom inte brydde sig om sitt första! Flickan vistades ju också mycket ofta i morföräldrarnas hem. Dom tog hand om henne, men ibland så "krävde" och hotade pappan - flickan skulle "hem" - varför? Inte för att han älskade flickan, utan bara för att visa sin MAKT - att han hade rätt till flickan och att det var han som bestämde! Det hände många tråkigheter i hemmet ... sprit ... misshandel ... och till sist även incest! Det var flickan som drabbades av detta hemska - av sin egen far dessutom! Flickan minns klart och tydligt mycket av det som hände - känslan av skräck, förtvivlan, lukten - som ett barn inte skall känna, flickan förstod fast hon var så ung och liten - att det inte var rätt och riktigt det som hände! Flickan skulle alltid ligga vid sin far i soffan - flickan kan inte skriva om det - det känns för svårt ännu - fast så lång tid gått! Flickan har ju inget exakt minne av när detta hemska började, men det var flickan själv med sin mormors hjälp som fick det att upphöra! Och då var flickan sex år! Flickan berättade för sin mormor om vad pappan gjorde - flickans mormor blev chockad och mycket förskräckt när hon hörde detta. Mormodern tog genast kontakt med barnavårdsmyndigheterna, sociala myndigheter och polisen - varpå samma kväll så kom alla dessa personerna hem till familjen och grep pappan! Flickan minns det tydligt. Mamman och flickan satt i köket - tillsammans med sin syster och sydde dockkläder - pappan var ute i vedboden och hämtade ved - det knackade på dörren och in kom många människor. Då flickan såg poliser - då förstod hon - hon sprang direkt in i rummet och gömde sig bakom en fåtölj i ett hörn - där såg hon sedan när pappan kom in med poliser. Han sökte genast flickans blick! Dom tittade på varandra - men han vågade inte säga eller göra flickan nåt! Flickan var rädd - för hon visste - fast hon var så liten - varför poliserna tog pappan och hon var rädd för pappan - han hade ett fruktansvärt humör! Sen så blev det mycket turbulens där i huset, flickan fick fara hem till sin mormor och morfar tillsammans med läkare och annan personal - som pratade och frågade henne om allt möjligt. Flickan mådde dåligt - även hennes mormor och morfar förstås.Detta hände en söndag - det kommer flickan ihåg. På vintern - flickan gillar inte vintern speciellt!!! Sen så blev det bestämt att flickan skulle stanna hos sina morföräldrar - det blev en veckas vistelse på ett sjukhus för all möjlig och omöjlig undersökning av flickan. Mormodern skulle inte få stanna kvar på sjukhuset, men flickan blev hysterisk och alldeles vansinnig när hennes mormor skulle fara därifrån, mormodern grät och flickan grät - så det blev bestämt att mormodern fick stanna kvar och fick ett eget rum på sjukhuset. Flickan kände sig trygg då - hon älskade sin mormor så mycket! Flickan fick prata med läkare, psykologer och många andra - hon fick visa med dockors hjälp vad som hänt och berätta med sina egna ord och rita. Flickan minns allt detta som om det var igår! I vuxen ålder har flickan tagit kontakt med sjukhuset för att få tag på sina journaler från den här tiden, det tog henne många år att kunna ringa dit och prata med dom, men dom hjälpte verkligen till och skickade alla journaler till flickan. När hon läste i pappren - så dök det upp saker där som flickan faktiskt hade förträngt ur sitt minne - men när hon läste vad hon sagt den gången - då ploppade allt upp igen i minnet och det gjorde ännu mera ont! Flickan har även tagit kontakt med barnavårdsmyndigheten och sociala myndigheten på sin hemort - för att få tag på dom papper som gällde hennes "fall". Det blev ännu flera gripande papper att läsa för flickan. Men dom var fantastiska där personalen och pratade mycket med flickan och hjälpte till för att hon skulle få tag på sina papper. Det jobbade faktiskt kvar en kvinna som mindes flickans fall och hon sa att flickan hade blivit väldigt illa behandlad (av sin pappa). Det blev till slut rättegång, mormodern fick fara dit och vittna, pappan fick fyra års fängelse och det blev bestämt att föräldrarna inte fick ha några flickor hemma! Flickans syskon bestod av tre bröder och två systrar. Flickan hamnade förstås hos sin älskade mormor och morfar, en annan syster hos sina farföräldrar, två bröder fick stanna kvar i föräldrahemmet (det var synd om dom!!!) och två andra syskon hamnade hos samma fosterföräldrar där dom fick det mycket bra! Tack och lov säger flickan! Flickan fick ett lyckligt liv trots allt - tack vare sina morföräldrar och sin älskade moster. Flickan tog väl hand om sin mormor och morfar när dom blev gamla och sjuka - men hon var ändå väldigt ung när dom gick bort, vilket flickan tyckte var väldigt väldigt jobbigt - hon hade ju velat få ha kvar dom mycket längre och kunna ge tillbaka ännu mera av sig själv till dom, för dom hade gjort så mycket för henne alltid! Men liv och död bestäms ju inte av den lilla människan, tyvärr. Det har ändå gått bra i flickans liv, hon har fått en underbar man och en underbar son! Som hon älskar över allt annat! Flickan har ett bra jobb med toppenbra arbetskamrater, intressant jobb. Flickans liv blev ändå bra - trots den lite "dåliga" starten hon fick, men det var tack vare sina morföräldrar som det gick så bra som det faktiskt gjorde! Hon är dom evigt TACKSAMMA och detsamma säger hon om sin moster. När pappan kom ut efter sitt avtjänade straff, så ville han att flickan skulle komma "hem" till föräldrarna, bara för att flickan skulle få en bordsklocka som han tillverkat i fängelset! Flickan ville inte, hon var rädd för pappan - men som den kloka människan som hennes mormor var, så sa hennes mormor: du kan tryggt gå dit, han kan inte göra dig någonting! Jag tror att mormodern tänkte att detta skulle vara "bra" för flickans framtid - att möta sin pappa direkt - och inte behöva vara rädd för honom i framtiden! Mycket klokt av flickans KLOKA KLOKA mormor.

Därför tänker flickan ibland - varför skaffar människor sig barn om dom inte "vill ha barn och vill älska dom villkorslöst och ta hand om dom och ge dom all den trygghet som barn är värda?Jag vill ge mitt eget barn ALLT - ALLT som jag inte själv fick av mina föräldrar - men det viktigaste är ändå att kunna ge KÄRLEK och TRYGGHET till sitt barn. Och det har jag alltid försökt att ge min son - och han ger mycket värme och kärlek tillbaka till oss! Tack älskade son! Flickan har inte haft mycket kontakt under sitt liv med sina föräldrar (dom flyttade från orten när pappan avtjänat sitt straff!). Pappan dog när flickan var i 20-årsåldern - han var bara 40 år då! Flickans farmor ringde strax efter kl 5 en morgon och grät och berättade att pappan hade dött, flickan sa bara Jaha - kände ingenting alls - det är väl inte så konstigt att flickan inte kände varken sorg eller ledsamhet - pappan förtjänade inte det av flickan! Inte efter vad han gjort henne - han hade svikit sitt eget barn å det grövsta! Hon valde att inte gå på begravningen - flickan sa - jag kommer inte - det skulle vara att hyckla - jag hatar min pappa!!! Starka ord av flickan - men helt förståeligt efter vad hon varit med om ...Sista åren har väl flickan börjat att ha lite mera kontakt per telefon och någon enstaka gång också att träffa sin mamma, men flickan känner ingenting egentligen - bara som en ytlig bekant. Inga mor-dotter känslor alltså! Mamman har också svikit flickan - eftersom mamman valde att ta tillbaka sin man efter fängelsetiden och med den påföljd alltså att barnen inte fick växa upp tillsammans - som syskon skall få göra! Hur kan man välja en man före sina egna barn och dessutom när man vet vad han har gjort mot ett av sina barn! Helt oförståeligt för mig är det! Flickan är bitter - men ändå har inte denna bitterhet förpestat flickans liv - hon är en glad och harmonisk människa trots allt! Tack vare tryggheten och kärleken hon fick av sina morföräldrar! Hon räddades av dom - gud vet hur flickan annars hade mått om hon inte fick komma HEM till mormor och morfar ... hon hade nog blivit ett vrak, skadad för livet ... märkt av sin egen far!

Flickan är JAG!

Berättelsen är SANN och den är MIN!

Copyright Babbelmoster mars 2008

Aldrig säger jag - att jag skulle acceptera detta! Men det är återigen alltid så lätt att säga det när man står på sidan om, inte mitt i nåt sånt missbruk eller misshandel. Då är det alltid så lätt att säga: Aldrig jag! Men det vet man inte hur man skulle göra och reagera om man vore där mitt i! Men jag har väldigt svårt för att kunna tro detta om mig själv - att jag skulle acceptera stryk av någon ... jag kan bara inte tro detta om mig själv helt enkelt! Det skulle vara slut vid första gången - absolut - för i mitt sinne, så slår man ALDRIG någon som man älskar och tycker om! ALDRIG NÅGONSIN! Det förekommer helt enkelt inte i min värld! Jag dömer ingen - förstår ni! Detta är bara ett litet inlägg som jag skriver för att starta tankar och diskussioner kring detta ämne.

Själv så har jag med egna ögon sett min egen far misshandla och slå min mamma ... så helt främmande för detta är jag ju inte - har liksom upplevt det i min närhet - även om det inte drabbat mig själv personligen! Min mamma ... hon stannade kvar ... år ut och år in ... kan inte fatta detta!

Detta är ett STORT och farligt och jobbigt ämne för många, det är allt för många som är mitt i och har varit med om detta, tyvärr! Många som har ärr för livet och inte kan lita på någon! Jag beklagar bara att detta förekommer hos någon ... det förekommer mycket elände bakom hemmets stängda dörrar! Det är inte alla som kan säga i “hemmets lugna vrå"! Än en gång tyvärr ... Allt för många har ett “rent helvete" där hemma, i hemmet där man skall kunna känna trygghet och harmoni, stillhet och kärlek ...

Hur vet man att man träffat den Rätte?? Det vet man inte helt säkert - någonsin, eller hur? Man kan bara lyssna på vad ens eget hjärta säger just nu!

Kärlek är svårt, det är underbart och det är jobbigt. Den kan vara glädje, lycka, stor sorg. Kärlek kan övergå i hat ... så hemskt och förfärligt! Kärlek kan smärta nåt ohyggligt, kärleken kan göra att man svävar på rosa moln och tycka att allt och hela världen är underbar!

Obesvarad kärlek måste vara hemskt! Besvarad fantastiskt ... att kunna få dela något så fint som Kärleken till varandra!

Men att ändå veta att det är den rätte man träffat - ja vem vet det - ingen helt säker. Det är klart - man tror det kanske just då ... men det kan visa sig helt felaktigt senare! Då kärleksdimman för ögonen lättar - så kanske man ser den s k rätte med helt andra ögon till slut ... tyvärr!

Själv har jag hittat den Rätte för mig, han är min man - han är ett med mig - han är min andra hälft - en del av mig för alltid! Vi har varit tillsammans i många år ... ångrar inte att jag "träffade på honom" en gång för länge sedan! Love you C ...

Många har nog skrivit kärleksbrev - i sanden kanske. Nu för tiden är det nog mest SMS som skrivs. Inga brev i vanlig ordning ... som förr i tiden.

Jag tror att när människor är kära - så är dom också fantastiska brevskrivare, författare, känslosamma ord kan sättas på pränt ... som aldrig annars. Kärleken gör att vi kan förmedla dom allra innersta kärlekstankarna och orden.

När vi är så där himlastormande kära - så kan vi konsten att verkligen förmedla känslorna vi känner ... man vågar som aldrig förr.

Kärleken och författandets gåva - går hand i hand - tror jag!

~ Alla kan bli kära och alla kan författa ett kärleksbrev då ~

Loveart, kärlekskonsten ...

Kärleken gör att vi vågar bjuda på oss själva, vi öppnar oss, vi är oss själva ... bara för att vi är kära ... underbart och så härligt ... jag önskar alla kan få vara kära!

Tänk vilken känsla, vilka drömmar och pirr i magen!

En tanke kommer för mig när jag sitter här vid min dator och blogg. Jag älskar bloggen och dess innevånare ... jag är bloggberoende och beroende av att få träffa er alla goa bloggare varje dag! Visst är det hemskt ändå att man skall bli så galen i en burk och blogg!! Jag tror det ligger mycket i att man dels förstås, gillar bloggarna, trivs med dom, gillar att läsa om deras liv och leverne, men också at jag älskar att skriva och dilla och fundera och tänka och svamla och prata och sätta mina innersta tankar på pränt!!!!

* Hur tänker ni om bloggeriet? *

Finns dom att köpa ännu och köper någon människa dessa våta sängar? Själv har jag aldrig någonsin vurmat för dom eller velat ha en sån gungig säng! Inte skulle jag vilja ha en massa vatten i sovrummet, för tänk om sängen får en reva i sig ... då jädrans blir det vattenfall helt plötsligt och det var väl ändå inte meningen!

Det gäller ju också att hålla klorna kortklippta om man har hund och katt.

Nä och så skulle jag inte vilja ligga och gunga, i tid och otid ... jag skulle ju bli sjösjuk ... fy klåden! Och så måste dom väl rengöras också, det måste ju bli en massa föroreningar i vattnet och börja lukta pyton ... man vet väl hur det är i akvarium och hur fort det blir beläggning ... som dessutom är grön ... av vattnet!

Och tänk den dagen när man skall flytta, då måste vattnet tömmas och sen fyllas igen innan man får sova ... var tömms vattnet förresten? Måste man ha någon tankbil, eller?

Nä tacka vet jag en gammal hederlig säng som inte kluckar och gungar, fast det är klart ... gunga kan dom ju göra ändå av en och annan orsak *ler*.

Visst är det skönt när man fått iväg alla sina "onödiga" och även "nödiga" räkningar?! Man känner sig rik på nåt konstigt omvänt sätt, om ni förstår mig och mitt tänk. Fast man blir av med en massa tusingar ... så är det ändå skönt att "just nu och precis just nu" har man inga räkningar kvar!!! Man känner sig rik på "inga räkningar"! Knäppt skrivet - jo jag vet!! Men det är ju som jag är ...

Men nu till min undran och frågan jag tänkt ställa här i mitt inlägg till er bloggare å läsers:

Betalar ni era räkningar (jo det är ju klart som korvspad att ni gör det!!) ... men vad jag menar att fråga om - är om det är över internet eller bankgiro eller posten kanske ...

Själv är jag så gammelmodig - även om datorer är ett intresse för mig - så betalar jag med bankgiro - än så länge. Sonen tycker vi är omoderna ... och visst - det kan jag väl hålla med om! I detta fallet ... Men nog skall jag skaffa mig en sån där dosa från banken och plita in mina räkningar - så småningom och i framtiden!!!

Har ni känt det här någon gång: helt plötsligt kan man bli trött och less på hur det ser ut i ett rum i ens bostad. Man tycker det ser hemskt ut ... fast det är snyggt! Jag känner så för ett rum - helt plötsligt och skulle vilja göra om det på stört ... men vet inte hur ... bara kasta ut några möbler och ta bort en del prylar som jag har där. Alltså - man ändrar ju stil varefter som åren går! Har ni märkt av det ni med - antagligen. För inte tycker man ju om alla saker som man gillade för några år sedan ... man ändrar stil, man vill ha andra färger och mönster och möbler och prylar.

Ibland när jag ser gardiner som jag har tyckt vara så snygga ... så kan jag helt enkelt inte fatta det! Att jag faktiskt har köpt dom och gillat dom ... för nu kan jag ju tycka att dom är skitfula och hemska!!! Men det är väl tur att man är lite föränderlig och vill ändra något runt omkring sig. För att alltid ha det på exakt samma sätt ... ja det skapar väl trygghet förstås, men ack så tråkigt - lite nytänkande och modernt och något nytt att vila sina ögon på är väl alltid positivt och utvecklande!

Eller vad säger ni gott folk? Vill ni ha det exakt likadant jämt i erat hem??? Möblerna på samma plats, samma duk på rumsbordet och samma lampa i köket ...